Ingen är fri förrän alla är fria - Reflektioner och ställningstaganden med anledning av Orange day

Idag den 25 november infaller Orange day – den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. Dagen instiftades av FN:s generalförsamling år 1999 för att uppmärksamma Deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor. 

En internationell utblick ger för handen att en av tre kvinnor utsätts för sexuellt eller fysiskt våld under sin livstid. Bara en av tio anmäler våldet till rättsväsendet. Våldet känner inga lands-, klass- eller åldersgränser. Men det utövas av män. I många länder är våld mot kvinnor inte heller olagligt. Det faktum att våld mot kvinnor upptrappas i kris och krig har inneburit att läget förvärrats på många håll i världen under senare år. Vi vet särskilt att redan utsatta kvinnor och flickor på flykt löper hög risk att utsättas. 

Våld mot kvinnor sker dock i allra högsta grad även här i Sverige. Trots att vi alla känner någon som blivit utsatt, och trots att vi läser om våldet dagligen, är det för många likväl svårt att greppa vidden. En bakomliggande orsak är de skadliga stereotyper som finns kring vem som är en förövare. Våldtäktsmannen ses som någon ondskefull som lurar i skuggorna; ett monster; en anomali. Denna föreställning är svårförenlig med statistiken. Sanningen är att vem som helst kan vara en förövare i ett samhälle präglat av patriarkal våldskultur. Låt oss än en gång konstatera att det huvudsakliga våldet mot kvinnor är hänförligt till en nära relation, och att det inte går att se på en man att han är en kvinnomisshandlare eller våldtäktsman.

Det vet den som under hösten följt rättegången i Avignon mot Dominique Pélicot. Den omtyckte trebarnsfadern som levde ett till synes lyckligt familjeliv står åtalad för att i decennier ha drogat och våldtagit sin dåvarande fru Gisèle, samt låtit ytterligare 50 män förgripa sig på henne. Giséle Pélicot har valt att låta rättegången vara offentlig med full insyn. Hon har själv uttryckt att hon vill att alla ska veta vad hennes man utsatt henne för, för att på så vis lägga skulden där den hör hemma. Hennes rakryggade hållning står i bjärt kontrast till den skam som olyckligtvis präglar sexualbrott. Tabun kan förstås då brottets natur är känsligt och gravt inkräktande på den personliga integriteten – och det är givetvis fullkomligt avgörande att offret ges skydd vid rättegången i form av sekretess. Detta särskilt med tanke på att tröskeln för att vända till rättsväsendet är hög som den är. Icke desto mindre är det ytterst förövarna som tjänar på tabun. Samhället behöver få upp ögonen för hur utbrett mäns våld mot kvinnor är, och påminnas om att det sker i allas vår närhet. På så vis kan vi bli bättre på att synliggöra, motarbeta och bestraffa våldet. Därför är Gisèles beslut att öppna upp rättegången att betrakta som en feministisk gärning till gagn för alla kvinnor – de som redan utsatts, och de som riskerar att utsättas. 

Låt oss också påminna oss om att våldet inte uppstår ur ett vakuum. Våldets strukturella karaktär, sprungen ur samhällets könsmaktsordning, illustreras genom den så kallade våldspyramiden. Modellen beskriver grovt våld som den yttersta konsekvensen av ojämställdhet och diskriminering. Därmed förstås att en nedvärderande kvinnosyn, exempelvis i form av sexistiska skämt, i förlängningen bidrar till mäns våld mot kvinnor. I dess mest extrema form handlar det om mord och våldtäkt. För att stävja våldet är det därför avgörande att dessa bakomliggande mekanismer synliggörs och att normaliseringen av dem motverkas. Vi menar därför att det i sammanhanget är viktigt att syna porren under lupp. En oroväckande stor del av den tillgängliga porren bidrar till en skadlig syn på sex och makt och befäster en nedvärderande kvinnosyn. Denna normförskjutning riskerar i förlängningen till att trigga av mäns våld mot kvinnor. Enligt Folkhälsomyndigheten konsumerar drygt 40% av unga män (19-29 år) porr dagligen eller nästan dagligen. Det är vetenskapligt belagt att porren påverkar mäns och killars förväntningar på och föreställningar om sex. I en nysläppt rapport kastar Sveriges kvinnoorganisationer ljus på vanligt förekommande inslag i porr: strypsex, att kvinnor tvingas ha oralsex tills de gråter och kräks (så kallad gagging), våldsamt sex med flera män samtidigt och oralsex direkt efter analsex. Inte sällan innehåller porren också allmänt sexistiska och rasistiska element som skapar en aggressiv underton. De mest etablerade porrsidorna är uppbyggda på ett sätt som gör det svårt att värja sig mot dessa inslag. Det är således ingen slump att strypsex – med och utan samtycke – ökar lavinartat bland unga. 

Mot denna bakgrund önskar vi en mer restriktiv syn på porr då vi anser att den leder till trivialisering av våld och maktobalans i sexuella relationer. Porren har kommit att bli ett av våra moderna jämställdhetsproblem och bör behandlas därefter. Värt att nämna är att Sveriges sjätte jämställdhetspolitiska delmål, som berör mäns våld mot kvinnor, även omfattar “kommersialisering och exploatering av kvinnokroppen i medier och pornografi som syftar till att återskapa föreställningar om kvinnors underordning” (se Jämställdhetsmyndighetens hemsida). Vi efterlyser ny lagstiftning som begränsar porrens skadliga effekter. En utredning om hur åldersverifikation kan införas på plattformar där pornografiskt material förekommer är ett första steg i rätt riktning. Likt Sveriges kvinnoorganisationer påpekar bör Sverige också ansluta sig till de länder som verkar för åldersverifiering på EU-nivå. 

Vidare är vi trötta på skenheliga argument om porrindustrin som feministiskt frigörande. Pornografi bygger ofta på exploatering av de medverkande; vi vet att många pressas till allt mer extremt innehåll och att samtycken ges på tveksamma grunder såsom ekonomisk utsatthet, missbruk eller psykisk ohälsa. Då sexuella handlingar enligt svensk lagstiftning bygger på frivillighet skulle en del av porren kunna likställas med filmade övergrepp. Det går inte att köpa eller förhandla sig till ett samtycke. Den begränsade andelen porr som produceras på goda villkor kan svårligen urskiljas från resten, vilket enligt oss motiverar ett ställningstagande mot porrindustrin som helhet. 

FEMJUR Uppsala deltog i veckan på ett intressant och berörande evenemang på tema trafficking anordnat av MÄN Uppsala, i samarbete med Inte din hora, polisen, Kvinnojouren och Ebbamottagningen. Avslutningsvis vill vi därför säga något kort om sexhandel. Den nuvarande ordningen är att sexköp klassificeras som ett brott mot staten, inte mot den som säljer sex eller – om vi får önska – utsätts för sexhandel. Den som säljer sex fråntas därmed möjligheten till målsägandebiträde, skadestånd och annan kompensation som annars medges brottsoffer. Vi efterlyser därför brottsofferstatus för personer utsatta för sexhandel. Det vore ett kraftfullt stärkande av dessa kvinnors rättigheter och att synliggöra sexhandel som en form av mäns våld mot kvinnor. 

Mäns våld mot kvinnor är ett hot mot folkhälsan med betydande påverkan på liv, välbefinnande och trygghet. Idag ser vi bakåt och minns med sorg alla de kvinnor som förlorat sina liv till våldet. Vi blickar utåt och står i solidaritet med alla kvinnor som i detta nu lever under våld och förtryck. Med styrka och beslutsamhet vänder vi slutligen blicken framåt. Vi ser till att fortsätta kampen för alla kvinnors fri- och trygghet, inte minst för de som tystas eller inte får sin röst hörd. Ingen är fri förrän vi alla är fria. 

Ordförande Johanna Erkes och vice ordförande Vera Moritz, 25 november 2024

Ta del av Sveriges kvinnoorganisationers rapport här

 
 

FEMINISTISKA JURISTSTUDENTER UPPSALA TAR STÄLLNING MOT REGERINGENS LAGFÖRSLAG PÅ ASYLRÄTTENS OMRÅDE

Den 21 juni kommer riksdagen att rösta om ett lagförslag som syftar till att begränsa möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Förslaget innebär en helt ny syn på utlänningsrätten i Sverige. Blir det verklighet kommer vi att se drastiska inskränkningar i asylrätten. Att införa åtgärder som innebär att Sverige lägger sig på den absoluta miniminivån i vad som är tillåtet enligt EU-rätten skulle få mycket stora konsekvenser för människor på flykt. Grundläggande principer som under en lång tid varit etablerade i Sverige kommer att förkastas, och mänskliga rättigheter kommer att inskränkas i strid mot Sveriges internationella åtaganden.

I enlighet med våra syften tar Feministiska Juriststudenter Uppsala ställning för asylrätten som en mänsklig rättighet och mot regeringens lagförslag. Folkkampanj för asylrätt startades av ett antal organisationer som en protest mot regeringens lagförslag och efter ett enhälligt styrelsebeslut ställer sig Feministiska Juriststudenter Uppsala härmed bakom uppropet i sin helhet, såsom vår systerförening Feministiska Juriststudenter Lund redan gjort. En namninsamlingen pågår till den 11 juni och lämnas sedan över till riksdagen. På kampanjens hemsida (http://www.folkkampanjforasylratt.se/) finns mer information om hur en kan bidra!

Vi vill med denna text informera våra medlemmar om några av de djupt problematiska aspekterna med lagförslaget, uppmärksamma er på konsekvenserna av bristen på ett genusperspektiv samt uppmana Er att tillsammans med oss ta ställning mot förslaget:

Mänskliga rättigheter är en väl integrerad del av den högst stående rätten i vårt samhälle och finns reglerade på global nivå, EU-nivå och nationell nivå. Asylrätten återfinns som en mänsklig rättighet i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna artikel 14 och i Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna artikel 18, som i sin tur hänvisar till Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning.

Att ställa rättsekonomiska argument mot mänskliga rättigheter är problematiskt, eftersom de utgör rättsliga värden av helt olika rang. Mänskliga rättigheter kommer alltid, på grund av sin grundläggande betydelse i vår rättsliga identitet som demokratisk rättsstat, vara överordnade rättsekonomiska argument. Det ligger i själva definitionen av en mänsklig rättighet. Om inskränkningar ska göras i mänskliga rättigheter är det av yttersta vikt att det sker i enlighet med Sveriges internationella åtaganden samt de förutsättningar för inskränkningar som anges i lag. Rättighetsinskränkningar bör föregås av noggranna överväganden avseende ändamålsenlighet och proportionalitet samt endast företas i den mån de är absolut nödvändiga.

Regeringens lagförslag är därför problematiskt i två avseenden.

I. INSKRÄNKNINGAR I MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER I STRID MOT SVERIGES INTERNATIONELLA ÅTAGANDEN

För det första innebär förslaget materiella inskränkningar i mänskliga rättigheter. Här följer några exempel:  

Övergång från permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga uppehållstillstånd

Permanenta uppehållstillstånd föreslås endast ges till kvotflyktingar, vilket utgör en liten grupp av alla de som beviljas asyl i Sverige. Flyktingar och alternativt skyddsbehövande ska istället få tillfälliga uppehållstillstånd på tre respektive ett år. Detta är inte i linje med syftet bakom FN:s flyktingkonvention, vilket är att skapa hållbara och långsiktiga lösningar för människor på flykt. Förslaget försvårar etablering i landet, vilket i sin tur resulterar i att de socioekonomiska klyftorna i samhället växer. Reglerna föreslås gälla för vuxna såväl som barn. Som många remissinstanser påpekat kan det starkt ifrågasättas om detta är förenligt med Barnkonventionen. Principen om barnets bästa kräver att varje beslut som rör barn fattas efter en individuell bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet. Med en lagstiftning som anger på förhand bestämda tidsperioder och som fråntar personer som inte är kvotflyktingar möjligheten till permanent uppehållstillstånd kan detta krav inte anses uppfyllt.

Avsevärd begränsning samt avskaffning av familjeåterförening

Regeringens förslag innebär också en avsevärd begränsning, i vissa fall ett rent avskaffande, av rätten till familjeåterförening. För flyktingar föreslås kretsen av anhöriga begränsas till make, maka, sambo och ogift barn. Det är oklart om det är förenligt med Europakonventionen art. 8 och den däri stadgade rätten till familjeliv att så kategoriskt utesluta andra anhöriga från familjebegreppet. Återigen lämnas inget utrymme för att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Därutöver har personen som beviljats flyktingstatus endast tre månader på sig att lämna in en ansökan om familjeåterförening, vilket i praktiken kan bli svårt. Många familjemedlemmar är separerade utan vetskap om varandras uppehållsorter. Om ansökan inte inkommer i tid är den enda möjligheten till återförening att uppfylla ett högt satt försörjningskrav, vilket kräver att en måste kunna försörja sig själv, de anhöriga samt ha en bostad. Detta riskerar att driva fram köp av såväl skenanställningar som skenadresser och öppnar upp för ytterligare utnyttjanden av flyktingar som redan befinner sig i en sårbar situation. För alternativt skyddsbehövande finns ingen rätt till familjeåterförening över huvud taget. Den legala möjligheten att återförenas med sin familj i Sverige avskaffas fullständigt för denna grupp. Lagförslaget tillåter varken undantag eller individuella bedömningar. Detta står sannolikt i strid med både Barnkonventionen och Europakonventionen art. 8. Feministiska Juriststudenter Uppsala vill särskilt uppmärksamma avsaknaden av genusperspektiv i regeringens förslag angående familjeåterförening. Genom att stänga en laglig väg för familjer att återförenas tvingas många kvinnor och barn på ut på en farlig flyktväg mot Europa där de riskerar att bli utsatta för sexuella övergrepp och våld.

Slutligen kan påpekas att lagförslaget föreslås gälla retroaktivt, något som står i uppenbar strid med de rättsstatliga värden som vår rättsordning bygger på.

II. SKARP KRITIK MOT BEREDNINGSPROCESSEN

För det andra kan skarp kritik riktas mot beredningsprocessen. Ingen utredning har tillsatts av regeringen för att utreda behovet av lagstiftningen, dess ändamålsenlighet eller dess konsekvenser. Lagförslagets förenlighet med Barnkonventionen och Europakonventionen har inte analyserats. Remissinstanserna har endast fått en månad på sig att yttra sig över förslaget. Med tanke på att lagförslaget innebär en total kursändring i Sveriges asylpolitik och riskerar att förkasta grundläggande rättsliga principer är det av yttersta vikt att det bereds grundligt.

De rättsliga instrument vari mänskliga rättigheter regleras har författats för att världssamfundet kommit överens om att dessa rättigheter förtjänar en juridisk särställning för att säkerställa enskildas frihet och trygghet. De har kommit till för att vi i svåra situationer ska ha en solid grund att falla tillbaka på och fungera som en påminnelse om dessa värdens överordnade ställning i lagstiftningssammanhang. Att ändra och inskränka dessa rättigheters ställning i situationer då de borde ha som störst betydelse kan inte anses förenligt med ändamålet för själva institutet mänskliga rättigheter.

Avslutningsvis: Utifrån Feministiska Juriststudenter Uppsalas syften är regeringens lagförslag inte enbart problematiskt på grund av de ovannämnda aspekterna avseende mänskliga rättigheter, men även ur ett feministiskt perspektiv. Av bl.a. ovanstående anledningar tar Feministiska Juriststudenter Uppsala därför ställning mot regeringens lagförslag.

För dig som vill veta mer

För den som vill veta mer om förslaget och remissinstansernas kritik och älskar att läsa mycket text: http://www.regeringen.se/remisser/2016/02/remiss-av-begransningar-av-mojligheten-att-fa-uppehallstillstand-i-sverige/

Och för den som är lika vetgirig men hellre lyssnar på en podd: http://www.arenaide.se/manniskor-och-migration/